Vaknar trött 06:20

ska på medveten närvaroträning, jag e orolig och nervös

går av bussen och går in automatisk i Alfo gross, som varje tisdag, fast allting i kroppen säger emot...till slut kan jag inte stå emot

köpte

800g baklava

200g jorgubbschoklad

150g vit/brun barn choklad

300g danska kakor

200g vitchoklad med nötter och crisp i

jag betalar med kort ca 180 kr (varje vecka, köper nästan alltid samma saker)

jag öppnar baklavan redan vid kassan, för jag darrar i hela kroppen jag måste bara ha det, trycker i mig fort en efter en på gatan, ibland stannar till för att njuta men samtidigt skämms så jag rusar vidare upp till södermottagningen, det är 15 minuter kvar innan det börjar.. jag går in på toaletten som alltid... och äter där inne, börjar tänka på att det finns säkert kameror på toaletten och dom tittar säkert på mig, och..vet inte.. jag kände mig smutsig, misslyckad, skämmdes , som en drogmissbrukare...

går in på mötet, blir medveten vad jag pysslar med försöker slå bort det, men tanken med medveten närvaro att stanna kvar, jobbigt som bara den har svårt att andas, dom hjälper mig genom det... och tycker jag e duktig , medans jag gråter inombords och skämms så otroligt mycket...

jag bestämmer mig på mötet att jag ska inte hetsäta mer, men redan efter en timme börjar jag längta til pausen så jag kan gå på toaletten och äta igen

tillbax på mötet, känner mig ännu mer skam , andra delen av mötet kunde jag knappt koncertrera mig för jag tänkte på vad jag gjorde, en av handledarna berättade att hon jobbar med sånna som skadar sig själva och ätstörningar

samlade mina krafter och sa att jag behöver hjälp men vet inte var jag ska börja hon bad mig prata med min handläggare

kommer utanför dörren , utan att jag har märkt så haar jag öppnat upp barnchokladen och innan jag kommer till åhlens det är bara några steg så har jag redan ätit upp hela

i affären går jag omkring letar men vet inte vad... bara förvirrad och vimsig kommer på att jag måste skynda till bussen för jag ska hämta barnen, på vägen till busshållsplatsen öppnade jag jordgubbschokladen, mådde riktigt illa men bara fortsätter att äta för att bli äcklad av det , för då kanske jag kan sluta...

jag blir äcklad men kan endå inte sluta, tänker på hur jag ska sluta går fram till papperskorgen som står precis bredvid och funderar på att kasta den, vill inte...jag behöver det...jag kan inte äta mer för jag mår illa .. jag kan inte kasta det heller ...vad ska jag göra med resterna, jag kan inte ta hem det.... min man får inte se att jag haätit i smyg igen

sitter på bussen på väg hem och käkar den äckliga jorgubbschokladen, mår illa... jag måste sluta äta den skiten, och få bort den smaken från min mun, och det enda sättet att få bort smaken är att öppna vitchokladen,

öppnar upp den 3.e chokladen vitchokladen den godaste, första tuggen smakar ljuvligt, saliven samlades i munnen och bara njuter, slutat darra och glömt att jag mådde illa nyss... när plötsligt börjar även denna choklade smaka äckligt och smörigt, tjock, slibbig..

jag börjar trycka i mig mer och mer och hoppas ingen ser mig på bussen vad jag pysslar med, med hopp om att den ska smaka som första tuggan gjorde, men nej bara äckligt och mår illa igen, men fortsätter att äta... riktigt kräkfärdig, vilket känns bra , måste bara få bort det från min kropp, känner nästan att det är på väg upp... men det får inte , inte nu när jag sitter på bussen tänkte jag... funderar på att hoppa av några stationer innan för att hinna kräkas i nån buske...men då har jag långt att gå och kommer inte hinna plocka upp barnen på dagis

jag gråter inombords, och tänker om det syns på mig , och undrar om nån kan läsa mina tankar eller om det syns på mig vad jag tänker på och gör... jag skämms igen...